A novelblog

När jag kom in i på Starbucks såg jag ett krulligt hår som tillhörde en ganska lång kille med en bred ryggtavla, som jag kände igen. Jag gick och ställde mig i kö bakom den mystiska killen. När han skulle beställa och jag hörde hans röst var det absolut ingen tvivlan på att det var Han. Den mörka och raspiga rösten och den djupa dialekten, den känner jag igen var som helst. Jag försökte lugna ner mig för att inte börja skaka där jag stod bakom honom. När han vände sig om råkade han stöta till min axel så jag höll på att tappa balansen men tack och lov så hann han ta tag i min arm med sin lediga hand innan jag ramlade.
-I'm so sorry! hörde jag han säga och jag kollade upp på honom.
Det blev helt tyst och vi stod bara och kollade på varandra. Efter någon minut verkade han komma tillbaka till verkligheten.
-Nicky?! What are you doing here? I thought you lived in Sweden? frågade han snabbt.
-Eh, hi Harry! log jag blygt. I do live in Sweden, my friends took me here as a birthday present.
-It's so fun to see you again after all these years, säger han glatt medans han ger mig en stor björnkram.

Om ni undrar: Ja, jag och Harry har träffats innan. Låt mig nu berätta hur:
När jag var tio år var vi i London för att hälsa på en vän. En dag var vi på ett museum och när vi kollade på en möbel såg jag Harry, han stod och skrattade med vad jag antog var hans syster. Jag hörde hans fina skratt och såg hans smilgropar. Så vacker han var redan då. Jag stod och kollade på honom tills han märkte de, då kollade jag ner på mina skor och rodnade. Han kom emot mig med ett leende på läpparna.
-Hello, sa han försiktigt.
-Um, Hi, sa jag med min nylärda engelska.
-I'm Harry, sa han och räckte fram sin hand.
-I'm Nicky, svarade jag blygt och skakade hans hand
-I saw you looking at me, why? frågade han med ett försiktigt leende.
-Um, jag började stamma och rodna men till min glädje kom en av mina äldre systrar fram till oss.
-Nicky, vi ska fortsätta, vill du följa med? frågade hon.
-Ja, vänta lite.
Harry såg ganska förvånad ut över att vi pratade ett annat språk.
-I'm from Sweden, sa jag snabbt när jag såg hans förvånade ansiktsuttryck.
-Oh, that explains why I didn't understand you, skrattade Harry och skakade på huvudet.
-I have to go, but maybe, började jag men Harry avbröt mig.
-Can I have yout phone number? frågade han och började rodna.
-Sure, sa jag och skrev ner mitt nummer på en liten lapp jag hittade i fickan.
-I have to go, but I'll see you around? frågade Harry.
-Of course.

Den sommaren spenderade vi ganska mycket tillsammans, men alldelles för snart tog den slut och jag skulle hem till Sverige igen och han skulle tillbaka till Holmes Chapel.
-I really wished I can see you again, sa jag med tårar i ögonen.
-You will, maybe not soon, but in the future we will, sa han.
-Good luck when you search for the xfactor! sa jag. Han hade berättat att han gärna ville bli sångare och skulle ansöka dit när han blev tillräckligt gammal.
-Good bye, Nicky.
-Good bye, Harry, sa jag och gav honom en extra lång kram och en försiktig puss på kinden med tårar rullande neför mina kinder.
-Hey, don't cry! We will see each other again, I promise! sa Harry medans han strök bort mina tårar med sina tummar.
Vi gav varandra en kram till innan vi gick på skilda håll.
Vi höll kontakten via sms och Skype i några månader efter och hörde fortfarande av varandra lite då och då, men det var minst två år sen vi hördes av sist, med andra ord, alltså precis när han var med i xfactor.

-I haven't seen you in years! sa jag glatt.
-No, you have grown so much! Last time I saw you had long hair, braces and was pretty short.
-I know! It's unbelievable! skrattade jag. You have also grown so much, now you are really tall!
-But I have to go to the lads before Niall eats up his pillow! skrattade Harry.
-Yeah, I think that's best. Do you still have the same phone number?
-No, I had to change it, but here's my new one. sa han och skrev på en servett.
-Then I guess I see you around? sa jag med ett leende.
-Of course, sa han och log åt minnet. Vi hade sagt exakt de här grejerna första gången vi träffades.
Jag gick fram och beställde medans Harry gick ut igenom dörren.
-Three hot chocolates and  thre frenchies, please, sa jag till kassörskan.
-That'll be 3 pounds, please, svarade hon med sin brittiska.
-Yeah, of course, there you go, sa jag och gav henne pengarna och tog påsen och gick tillbaka till hotellet.

_____________________________________________________________________

Sådär, andra delen. Berätta gärna vad ni tyckte och vem det var ni trodde att det var. Var det väntat, att vi hade träffats innan?
Och borde jag skriva vad slutet av förra kapitlet i början på varje nytt kapitel? Så att det är enklare att hålla koll på vad som hänt så att man slipper gå tillbaka och läsa.

xxNicky